Favoriten här hemma
Dotterns älskade Nalle Puh som hon fick köpa då vi sa hejdå till lägenheten och flyttade till huset. Sedan dess har han varit hennes ständiga följeslagare. Alla minns vi väl den första kärleken till ett mjukdjur då vi var barn. Det är ren kärlek dottern säger till och med "ja älskar puh" och pussar på honom. Dottern har tidigare inte haft något specifikt övergångsobjekt och inte sovit tillsammans med något gosedjur, men nu har Puh på ett sätt blivit en trygghet för henne. Har får åka med till affären och handla, då vi ska ut och åka bil, i vagnen på promenad osv. Första dagen hon skulle sova på dagis så fick han följa med och sova med henne. Nästa dag var han inte med och hon frågade efter honom, så 3:e dagen fick han återigen följa med, men då jag kom för att hämta henne så låg Puh inne i målarrummet där alla barn satt och målade med vattenfärger, då kände jag att nu får nog inte Puh följa med mera. Han är för värdefull för dottern, och hon skulle bli förkrossad om något hände honom (tex att få vattenfärg på sig osv). I morse ville dottern så gärna ha med sig Puh, och stod och kramade honom vid ytterdörren då vi skulle gå, och jag försökte en lång stund med att "Säg hejdå till Puh nu så får han stanna hemma så träffar du honom efter dagis igen". Men dottern kramade hårdare och hårdare om Puh, åå vad det skar i hjärtat just då. Men efter en stund så fick hon nappen i stället och då gick det bra att lämna Puh hemma. Vill inte utsätta dottern för att kanske någon annat barn rycker Puh ur famnen på henne eller att han blir förstörd, han är ju hennes övergångsobjekt och hennes stöd sedan vi flyttade, känner att han är för värdefull för att ta med till dagis. Man kan ju inte kräva att personalen ska kunna ha kol på en massa gosedjur heller. Hur gör ni andra med barnens gosedjur? Får de ta med dem till dagis?
Kommentarer
Therese
På E's dagis får de ta med gosedjur, att ha t.ex när de lämnar och vid sovdags ifall de blir ledsna.
Trackback
